Post-Lisas blogg

Blog

Absorberad känsla i en fisk

Publicerat den 28 november 2022, kl. 7.15

Jag har läst en hel del om hur djurens stress finns med i köttet som människor äter och hur det kan påverka deras kroppar. Stresshormonerna i köttet har mätts. Det visar sig att stressen från de slaktade djuren kan påverka oss p fler sätt än att äta dem.

Jag gjorde emotionskoden på en av mina fiskar. Den hade en hel del absorberade känslor, dvs känslor som fisken tog in från andra. En av dessa känslor förbryllade mig ett tag. Jag identifierade känslan "panik" i fisken och fick fram att känslan blev instängd någon gång under vägen hem till oss. Vi hade stannat i Marieberg för att handla. Vi gick in på några butiker där. Jag hade fisken i min jacka. När jag höll på att frigöra känslan "panik" fick jag fram att känslan kom från ett djur i Marieberg. Inga djur är tillåtna i köpcentret, så jag frågade om känslan absorberades från ett djur som satte i någon bil. Svaret var "nej". Det tyckte jag var konstigt, för vi hade inte träffat något annat djur ute på parkeringen, och det fanns inte djur i butikerna som vi var i. Efter att jag funderade lite och frågade fisken om mer vägledning, frågade jag fisken om djuret var levande. Svaret var "nej". Det som jag fick fram var att panikkänslan hade absorberats från en köttbit som någon kund hade i sin kasse.

Mindful Tapping och katten Bella

Publicerat den 28 november 2022, kl. 7.10

Bella är en underbar dam på 19 år. Hon är inte så förtjust i veterinärbesök, trots att hon tycker mycket om veterinären och personalen där. Hon tycker att det är lite läskigt med veterinärbesök därför att det är mycket nytt där, och att hon inte vet vad som kommer att hända där. En gång när vi satte i väntrummet bestämde jag mig för att göra Mindful Tapping på henne. Det var lite svårt för mig att koncentrera mig, eftersom det skulle vara vår tur när som helst, men jag lyckades ta reda på hur stressad Bella var, vad stressen berodde på och få ner stressen en hel del. Men nu vet jag till nästa gång att jag ska göra Mindful Tapping på Bella innan vi åker!

Sixtens berättelse, del 3

Publicerat den 3 oktober 2022, kl. 11.00

Det sägs att allt kommer 3 gånger. Så även Sixtens berättelse. Tyvärr är denna del hans sista, för han dog till slut av skadorna som han fick från hans äventyr i Iggys grotta. :(

Efter hans andra episod i Iggys grotta blev det också en sjukhusvistelse. Hans infektion verkade läka sig och han flyttade hem igen. Men hans infektion gick aldrig helt över. Jag ställde fråga efter fråga, men blev inte klokare. Jag frågade Sixten om han hade en bakterieinfektion och svaret var "ja". Jag frågade honom vilken medicin han behövde, och han sade "nej". Jag frågade honom om han behövde sjukhuset, och även där var svaret "nej". Så då tänkte jag fråga en annan: akvariernas ängel. Då blev svaren något annat. Så det blev en sjukhusvistelse till och medicinering. Fast den här gången var det svårt att få fram vad han behövde för medicin. Det var på grund av mina frågor. Jag frågade ängeln om Sixten hade en bakterieinfektion och svaret var "ja". Det jag däremot inte frågade från början var om han hade något annat hälsoproblem. Det kom fram sedan att han också hade parasiter. Därav blev det svårt att få svar på vilken medicin han behövde, för jag frågade efter medicin till bara en del av problemet.

Under sjukhusvistelsen frågade jag Sixten varifrån parasiterna kom. Han sade att de kom från växter som jag köpte till akvariet. Han sade att ingen annan fisk hade drabbats av dem, och varför det var så visste han inte. Jag frågade mitt akvarium om saken och svaren var de samma. Det fanns inte parasiter i akvariet och de andra fiskarna var friska. Stackars Sixten! Jag gav Sixten mycket healing och bad även healingens ängel och fiskarnas ängel om hjälp. Jag frågade Sixten regelbundet om hur han mådde, och det gick framåt. Änglarna sade samma sak. Jag gav Sixten regelbundna saltbad, något som han verkligen uppskattade. Jag spelade frekvensmusik för honom under tiden som han låg i badet. Vad han njöt!

Men sedan en dag gjorde jag något dumt: jag lade in en neutraliseringblock i hans akvarium. Vi har mycket mjukt vatten här, vilket gör det svårt att hålla rätt pH-värde i akvariet. Jag har aldrig använt mig av ett sådant block i sjukhusakvariet, men av någon anledning tänkte jag göra det, utan att fråga uppåt. Inom ett dygn var Sixten död. Jag märkte ganska fort att något var fel. Jag frågade Sixten om problemet, och han sade "vattnet". Först förstod jag inte vad det kunde vara, men sedan kom jag på det där blocket. Jag tog bort det och böt vattnet, men det var för lite för sent. Kvällen innan han dog bad han mig att låta meditationsmusiken spela hela natten. Jag bad till änglarna att hjälpa honom, men det var förgäves. Sixten klarade natten, men han dog någon gång mellan kl. 5 och 8.30 på morgonen. Han levde när min man kom ner till köket, men inte när jag gjorde det.

Några dagar efter att han hade gott bort tog jag ett varmt bad. När jag låg där i badkaret tog jag kontakt med Sixten. Han var villig att prata. Han bekräftade att det var det där blocket som dödade honom. Jag dödade min älskade Sixten! Vilken hemsk känsla! Men han förlät mig för det. Han sade att han hade det bra hos oss. Han sade att han hade mer att berätta, men det kunde han inte via ja/nej-frågor, så han bad mig att be Fiffiga Eva att prata med honom. Det gjorde hon gärna. Vilket fint samtal det blev!

Vilken fantastisk fisk jag hade! En riktig gentleman som tog så god hand om honorna, och som lärde sig av sina handlingar. Vilken glädje och positiv energi han spred. Tack och lov har vi fortfarande kontakt! Han hjälper mig med olika saker, inklusive inköp av nya fiskar. Men det är en annan berättelse.

Sixtens berättelse, del 2

Publicerat den 3 oktober 2022, kl. 10.40

Ungefär en månad efter hans första äventyr i Iggys grotta var det dags för det andra. Det blev ungefär samma händelseförlopp och instängda känslor den här gången. Men med en skillnad: Sixten lärde sig sin läxa! Efter den här episoden sade han att han inte skulle försöka ta sig in i Iggys grotta. Och det gjorde han inte heller. Det blev en annan stämning mellan malarna och slöjstjärtarna. Sixten visade malarna mer respekt. Både Iggy och Moe var nöjda med Sixtens ansträngningar. Vad stolt jag är över Sixten!

Sixtens berättelse, del 1

Publicerat den 6 juli 2022, kl. 15.05

Följande berättelse är publicerad med Sixtens tillstånd.

Sixten är en härlig herre på 3 år. Han är äventyrlig och nyfiken, samt matglad. Han tycker mycket om malarnas mat och har ibland svårt att låta bli att gå efter den. En natt var han väldigt nära att uppleva sitt sista äventyr.

Det började med att fiskarna fick sin kvällsmat. Alla åt med god aptit. Dagbelysningen släcktes och kvällsbelysningen tändes. Till slut släcktes även den. När vi gick och lade oss var allt som det ska vara i akvariet. Men på morgonen var läget ett annat. Det var dags att mata fiskarna. Alla kom utom Sixten. Det var konstigt, eftersom han brukar vara först till maten. Min man letade överallt i akvariet, men hittade inte Sixten. Till slut upptäckte han Sixten i malarnas grotta. Han släppte ut Sixten, som var skakig och skadad. När jag fick syn på Sixten förstod jag att han hade varit med om en hel del, men jag visste inte vad. Jag kopplade upp till honom och frågade om han hade instängda känslor. Svaret var "ja". Då fanns det bara en sak att göra.

Jag gjorde emotionskoden på Sixten och frigjorde 8 instängda känslor. Alla hade med händelsen i grottan att göra. Från dessa känslor och informationen som jag fick ta fram för att kunna frigöra känslorna fick jag ihop vad som hade hänt i grottan. Här är vad som hände:

Jag hade byggt malarnas grotta så att slöjstjärtarna inte kunde ta sig in överhuvudtaget, men stenarna måste ha rört på sig så att Sixten kunde komma in. Men han kunde inte ta sig ut igen. Han försökte förgäves att ta sig ur grottan, men han var fast där. Han blev både chockad och förvirrad att han inte kunde ta sig ut. Han rörde på sig på alla möjliga sätt för att hitta en utväg, men det enda han lyckades med var att få skrapsår. Malen Iggy kom in i grottan för att äta, men hon hittade bara en stor slöjstjärt på sitt kex. Hon var inte imponerad. Hon blev rätt så irriterad på Sixten. Jag vet inte vad hon gjorde mot honom, men det var inte snällt. Han kände att hans försök att ta sig därifrån inte blev uppskattade. Under tiden i grottan grät han av smärta från sina sår. Han kände sig otrygg där också. När han blev befriad från grottan kände han stor skam över hur han såg ut. Han hade stora skrapsår på sin kropp och hans fina fenor var bara strimlor. Han kände sig otrygg i akvariet därför att han inte visste om Iggy skulle gå till attack igen. Han kände också skuld över att han gick in i grottan och att han gjorde Iggy så arg. När jag höll på att frigöra skuldkänslan frågade jag Sixten om han har bett Iggy om ursäkt. Det hade han inte gjort, men det tänkte han göra. 

Efter några dagar märkte jag att Sixten fortfarande var hängig och att han hade stora öppna sår på sin kropp. Med hjälp av muskeltester fick jag veta att han hade en bakterieinfektion och att han behövde medicinering. Jag gjorde i ordning "sjukhuset", ett litet akvarium, och använde muskeltester för att hitta rätt medicin till honom. Han behövde 10 dagars behandling. Under tiden frågade jag honom om han hade bett Iggy om ursäkt. Det hade han inte gjort än, men det tänkte han göra när han kom hem igen. Jag frågade också om han skulle fortsätta försöka ta sig in i grottan, och svaret var "ja". Suck.

Fortsättning följer.

 

Lyckliga fiskar

Publicerat den 8 februari 2022, kl. 0.15

Jag har länge längtat efter att kunna kommunicera med mina kära husdjur. Nu har jag äntligen kommit på ett sätt att göra det på! Men först lite bakgrundsinformation.

Jag har ett akvarium med slöjstjärtar och ancistrus malar. Fiskarna mådde bra från början, sedan fick de konstiga infektioner. Jag pratade med andra akvarister, läste på Internet och i böcker, ändrade på det jag kunde, men ingenting verkade hjälpa. Alla källor som jag rådgjorde med sade samma sak: Det kan vara det här, det kan vara det där, jag vet inte. Kanske, kanske. Men jag ville ha konkreta svar!

En dag deltog jag i en workshop för hur man tar kontakt med landskapet. Jag märkte att min kropp började luta åt olika håll beroende på vad platsen ville säga mig. Vi lärde oss hur vi tar kontakt med marken och med vatten. När jag kom hem slog det mig: Om jag kan ta kontakt med en källa eller en sjö, då borde jag kunde ta kontakt med mitt akvarium! Jag testade mina nya kunskaper på mitt akvarium, och det funkade! Visst kunde jag bara ställa ja/nej-frågor, men då kunde jag åtminstone få ett bestämt svar. Med hjälp av mina lutningstester fick jag ordning på vattnet och fiskarna! Och då kunde jag äntligen kommunicera på ett enkelt sätt med mina kära fiskar!